❤

Hon stod där med vingarna brutna

en ängel...

en gråsparv... 

ett bi...

Och tänkte att nu är väl ändå

min tid här på jorden förbi

❤

Hon såg på de andra som svävade

glömska av hennes fall

Vad gör jag nu med mitt liv

att flyga har alltid varit mitt kall

❤

Då såg hon en stråle från solen

som landade på hennes ben

Hon tog ett steg

hon tog ett till

och solen den bara sken

❤

Så skiner båd´sol och måne

och stjärnor och regnets stril

på brutna och fallna och slagna

på armaste stackars stofil

❤

Din vinge är bruten

men ej icke du

hon räknade stegen hon tagit

hon fattade inte - de var ju sju!

och ej i fördärv hon sig slagit

❤

Var morgon hon tänkte

att nu är det dags

att va´lycklig och sluta klaga

Jag kan ju gå och alla ska dö

ETT STEG TILL

ÄR LYCKAN ATT JAGA!

❤

Dela den här sidan