Vintergatan!

Ett fenomen i form av en spiralformad galax, där jorden ingår och där vi lever, verkar och spekulerar och forskar om hur vår Vintergata uppkommit.

Det svenska namnets födelse, är inte riktigt klarlagt, kanske det uppkommit i nordiska mytologin om tron att man via stjärhimlens utseende kunnat sia om kommande vinter, kanske namnet anspelar på stjärnornas liknelse med glittrande snökristaller på en vinterväg?

På engelska heter den Milky Way, på tyska Milchstrasse, norska Melkeveien (också Vinterbrauta), på latin Via Lactea och det baseras tydligt på en grekisk gudasaga där Zeus avlar ett barn med dödlighetens gudinna, som han lurar att tro att han är hennes make, vilkens gestalt han tagit. Seus hustru Hera drabbas av stor vrede, vilken kommer att förfölja gudabarnet Herakles hela livet. För att göra Herakles odödlig, lägger Zeus honom vid Heras bröst, för att ammas, när hon sover, men Hera vaknar och sliter bort barnet från sitt bröst och modersmjölken sprutar ut över himmelen och bildar: The Milky Way; Vintergatan.

På finska heter Vintergatan Limmunrata: Fågelns väg och baseras på berättelser i finska mytologin, där grunden ligger i observationer kring att flyttfåglarna använde galaxen som en riktlinje för att resa söderut, där de trodde att Lintukoto (fågelhem) var.  

Cherokeernas legend om Vintergatan säger att den bildades när en hund stal en påse majsmjöl och spillde ut innehållet, då han jagades för att tas fast. Därav deras namn The Way The Dog Run Away.

I Kina heter Vintergatan Silverfloden och den kinesiska sägnen hävdar, att den uppkom för att hålla Silverflodens vävare och en herdman, som älskade henne isär.

För maorierna är Vintergatan Tama-reretis waka (kanot) . Enligt legenden, tog Tama-rereti sin kanot ut på en sjö,när natten höll på att falla. Det fanns inga stjärnor på himlen och i mörkret skulle Taniwha attackera och äta människor. Så Tama-rereti seglade sin kanot längs floden som mynnar upp i himlen och strödde glänsande småsten från sjöstranden upp i himlen. Himmelguden , Ranginui ,  placerade därefter kanoten däruppe som en påminnelse om hur stjärnorna skapades. 

I hinduiska samlingen Bhagavata Purana liknas allt som rör sig genom rymden som en delfin, som simmar genom vattnet och himlen kallas delfinskivan. Vintergatan bildar delfinens buk och kallas Akasaganga - The Ganges River of the Sky.

Irländska mytologin betraktar Vintergatan som en himmelsk reflektion av den heliga floden Boyne.

Ungersk mytologi menar att Csaba, Hunnen Attilas mytomspunna son och ungrarnas förfader, ska åka längs Vintergatan när Székelys (etniska ungrare som bor i Transsylvanien ) hotas. Sålunda kallas Vintergatan "Krigarnas väg". Stjärnorna är gnistor från deras hästskor. 

Och det finns en flerfald mer av berättelser, att hämta från världens alla runda hörn. 

Men för mig finns bara en version!

Den har följt mig sedan barndomen och jag älskar den!

Min Far kunde den utantill och när han berättat den för mig på kvällarna, somnade jag mycket gott och mycket tryggt.

Den är också en tröst, när Livets förutsättning Döden visar sig.

Jag hoppas den kan vara till tröst och glädje inte bara för mig.

Sagan/dikten skrevs 1852 av Zacharias Topelius och är från början med gammelsvensk stavning. 

Tavlan jag sytt i korsstygn på aidaväv, har en ram, gjord i Bjuråker och innermåttet mäter ca 1 m x 0,5 meter.

Alla verserna är med.

😊

VINTERGATAN

Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,

och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,

och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,

och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,

så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.

Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,

jag har den lärt av stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;

hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.

Och Salami så hette hon, och Zulamit var han,

och båda älskade så högt och älskade varann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,

men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.

Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro;

de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.

Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem.

Omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem;

tallösa världar, underverk av skaparns visa hand,

sig bredde mellan Salami och Zulamit i brand.

Och då har Zulamit en kväll, av längtans makt förtärd,

begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld;

och då har Salami, som han, från randen av sin sol

begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,

och så blev Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,

som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban

och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.

Förfäran grep keruberna; till Gud steg deras flykt:

»O Herre, se vad Salami och Zulamit ha byggt!»

Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred:

»Vad kärlek i min värld har byggt, det river jag ej ned.»

Och Salami och Zulamit, när bryggan färdig var,

de sprungo i varandras famn - och strax en stjärna klar,

den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår,

som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt

och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,+

har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,

var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

❤❤

Som avslutning en melodi, skriven av Jules Vern 1927, med text av Sven-Olof Sandström. 

Den här melodins refräng är även vinjett till Vinter i P1.  Textförfattaren sjunger.

Vintergatan - YouTube

Stjärnorna glimma i midvinternatt,

och som en sagornas silverne skatt

snön blänker vit över skogar och fjärd

i en trollbunden, sovande värld.

Och i en gnistrande, silvervit skrud

skogarnas granar ha klätt sig till brud.

Världen är tyst, den har lagt sig till ro

Under stjärnornas tindrande bro.

Refräng:  När vintergatans stjärnehär i snön kristaller strör,

Var liten stjärna är mig kär, jag vet ej själv varför.

Din vemodsfyllda och tysta prakt fängslar mig

med en sällsam makt, när i en frostig vinternatt

ditt silver stilla du strör.

                             * * * *

Din vemodsfyllda och tysta prakt fängslar mig

med en sällsam makt, när i en frostig vinternatt

ditt silver stilla du strör.

                            * * * *

Seklerna skall komma och sekler skall gå,

Släkten skall födas, bli gamla och grå.

Solen skall slockna och världen dö ut,

När vår saga en gång når sitt slut.

Ensam du blir i det glittrande blå

evigt din fägring och glans skall bestå,

sändande ljus till en döende värld

på din ensliga villsamma färd.
 

Refräng:  När vintergatans stjärnehär i snön kristaller strör...

Ps. Färgsättningen missar här och där och ger då bara svart. Inte meningen. Ds.

Dela den här sidan